I maj deltog Petra Noreback vid symposiet The Future of Life Science, som belyste smygande hälsokriser, bl.a. antibiotikaresistens, demens, livsstilsrelaterade sjukdomar och pandemiberedskap. Här berättar hon om regeringens roll i att hantera hälsoutmaningar och preventivt hälsoarbete, liksom om samarbete för krisberedskap och hur arbetet kan realiseras för att sträcka sig längre än en mandatperiod.
The Future of Life Science arrangerades av Stockholm Science City tillsammans med Nordstjernan.
Petra Noreback, du är statssekreterare hos socialminister Jakob Forssmed. Vilken är regeringens roll när det gäller att hantera hälsoutmaningar?
– Regeringen spelar en viktig roll i att främja en god och jämlik hälsa, vilket bidrar till ökat välstånd, tillväxt och livskvalitet. Regeringen har också ett stort ansvar i beredskapsarbetet för hälsokriser.
– Genom politiska åtgärder kan regeringen påverka hälsan i befolkningen. Viktiga verktyg inkluderar lagstiftning, förordningar, statsbidrag och regeringsuppdrag för att stärka beredskap samt genomföra hälsofrämjande och förebyggande insatser.
– Regeringen har övergripande ansvar för politiska riktlinjer och strategier, medan regionerna ansvarar för hälso- och sjukvården. Myndigheter stödjer genom att följa hälsoutvecklingen och genomföra det som riksdag och regering har fattat beslut om.
Hur arbetar ni idag med smygande kriser relaterade till hälsa? Vilka drivkrafter finns att arbeta mer långsiktigt än en mandatperiod och hur kan ett mer långsiktigt arbete realiseras?
– Regeringen genomför nu en rad nya, innovativa och långsiktiga reformer för att främja hälsa. Vi inför ett fritidskort permanent för alla barn och unga, eftersom vi vet att levnadsvanor grundläggs tidigt och sen påverkar hälsan under hela livet. En sådan reform har inte gjorts någon annanstans i den skala och med den utformning som vi planerar. Vi satsar på att ge stöd till kommuner och regioner som vill använda sig av sociala utfallskontrakt eller andra innovativa arbetssätt för att möta hälsoutmaningar. Vi avsätter stora och permanenta resurser för att fysisk aktivitet på recept ska användas mer jämlikt i hela landet. En ny 10-årig strategi för psykisk hälsa och suicidprevention och ett nytt nationellt hälsoprogram för barn och unga är ytterligare exempel på långsiktiga åtgärder som nu genomförs.
– Pandemiberedskap och smittskydd stärks genom internationella förhandlingar, nationella uppdrag till Folkhälsomyndigheten, och nära samarbete med regionerna. Vi tar också fram en ny nationell strategi för hantering av pandemier och ser över möjligheten till att införa en handlingsprincip som slår fast att det i en hotande situation med osäker eller ofullständig kunskap är bättre att handla än att vänta på bättre beslutsunderlag.
– För antibiotikaresistens finns en nationell strategi och samverkansfunktion för långsiktigt arbete och Sverige deltar också aktivt vid det EU-gemensamma arbetet. Socialminister Jakob Forssmed sitter också i Global Leaders Group on AMR som arbetar med dessa frågor på global nivå.
Vilka samhällsaktörer behöver samarbeta för att skapa en krisberedskap samt redan nu arbeta proaktivt för att undvika att smygande kriser blir akuta? Hur kan näringslivet hjälpa till?
– Alla goda krafter behövs för att möta dessa samhällsutmaningar. Regeringen arbetar på flera sätt för att involvera fler aktörer – inte minst civilsamhället och näringslivet.
– Socialminister Jakob Forssmed har tagit krafttag för att motverka och förebygga ofrivillig ensamhet som vi vet leder till en rad fysiska och psykiska sjukdomar. Förutom att finansiera olika initiativ hos kommuner och civilsamhälle och ta fram en nationell strategi där alla aktörer ska involveras, så har ministern upprättat ett företagsnätverk för företag som vill bidra i att motverka och förebygga den ofrivilliga ensamheten på olika sätt. Näringslivet står ju för många mötesplatser och kanaler som är viktiga i detta sammanhang.
– Regeringen inrättar också en stödfunktion för att stimulera mer samarbete mellan olika aktörer och kommuner och regioner, t ex genom sociala utfallskontrakt där privat kapital är en viktig del och där företag också kan vara utförare av t ex hälsofrämjande insatser.
– Tillgången till antibiotika är kritisk för att bedriva modern hälso- och sjukvård både i normalläge och under kriser. Regeringen har identifierat sårbarheter på den svenska marknaden, inklusive rest- och bristsituationer samt tillbakadragande av läkemedel på grund av otillräcklig försäljning. För att stärka tillgången har regeringen initierat en nationell prenumerationsmodell under Folkhälsomyndigheten där ett antal företag har deltagit, och vi planerar för fortsatt arbetet med detta.
– Näringslivet bidrar också genom att säkerställa kontinuerlig produktion, lagring och distribution av läkemedel, samt genom att samarbeta med forskningsinstitut för att utveckla nya lösningar inom life science som förbättrar krisberedskapen och förebygger hälsokriser.
I maj deltog Petra i symposiet The Future of Life Science som arrangerades av Stockholm Science City tillsammans med Nordstjernan. Temat för året var smygande hälsokriser och belyste bland annat antibiotikaresistens, demens, livsstilsrelaterade sjukdomar och pandemiberedskap. Petra deltog i sessionen som bl.a. adresserades utmaningar kopplade till preventivt hälsoarbete (finansiering, incitament m.m.).
Vilka möjligheter har regeringen att underlätta preventivt hälsoarbete? Vad gör man idag?
– För att underlätta preventivt hälsoarbete har regeringen avsatt medel för att stödja och stimulera investeringsmodeller för sociala investeringar, såsom sociala utfallskontrakt. Det handlar om att börja se och behandla hälsofrämjande insatser som investeringar i humankapital – det betalar sig i form av friskare befolkning i framtiden, vilket lättar trycket på hälso- och sjukvården och sjukförsäkringen. Dessutom avhjälper det kompetensbristen och bidrar till ökad produktivitet och tillväxt.
– Regeringen arbetar också med incitamentsmodeller för att säkerställa tillgång till nya och existerande antibiotika, för att lösa en del av det marknadsmisslyckande som skapas av att vi inte vill uppmuntra till mer försäljning och spridning av antibiotika än vad som är absolut nödvändigt. Här har Sverige varit föregångare i genomförandet av den pilotmodell som Folkhälsomyndigheten lett tillsammans med ett antal företag. Idén är att man kopplar bort intäkterna från försäljningen genom att staten istället betalar för att företagen åtar sig att tillhandahålla antibiotika vid behov inom en viss tidsperiod – ett slags försäkringslösning. Fler incitamentsmodeller av olika slag behövs längs hela kedjan från forskning och utveckling av nya antibiotika, till introduktion på marknaden till att säkerställa att antibiotikan finns kvar i produktion. Detta jobbar vi med att utveckla på nationell, nordisk och europeisk nivå.
En rapport från symposiet kommer att lanseras senare i år. För att ta del av rapporter från tidigare symposier, klicka här >>