I ett tidigare blogginlägg har jag diskuterat farorna med en ensidigt positiv syn på ”akademisk entreprenörskap” och de inkubatorer som springer fram i stort sett vid varje utbildningsinstitution. Eftersom de allra flesta inkubatorerna finansieras via skattsedeln är det relevant att fråga sig om detta kommer samhället till godo – eller om de rent av gränsar till det olagliga då de riskerar att ”snedvrida konkurrensen”?
Tyvärr finns ingen systematisk forskning av utvärderingskaraktär ännu gjord i Sverige. I USA – där inkubatorerna liksom det mesta annat är både fler och större – finns dock färska forskning som ställer sig mer kritisk till inkubatorfenomenet.
En nyligen utkommen uppsats av den amerikanska statsvetaren Alejandro Amezcua undersökte samtliga 10,000 privata och publika inkubatorer i USA genom ett ”kvasi-experiment” där inkuberade företag ”matchades” mot i stort sett identiska företag som inte genomgått en inkubation och inkubationsperioden användes som ”treatment” för att undersöka om det gynnar företagens överlevnad och tillväxt. Alejandro och hans kollegor fann dock att det bara är vissa företag i vissa branscher som gynnas av att bli inkuberade, samt att ju länge ett företag befinner sig i en inkubator desto SÄMRE går det för företagen efteråt. Dom förklarade sina resultat med en medicinsk analogi – företagsinkubatorer är till för att plocka ut affärsidéer som är ”för tidigt födda” för att överleva kommersiellt och se till att idéerna utvecklas tillräckligt innan företaget släpps ut på marknaden. Deras resultat visar dock att det finns en risk att inkuberade företags ”kramas ihjäl” och inte klarar av att konkurrera på marknadsmässiga villkor när de väl flyttar ut från inkubatorn. Här avslöjar sig den fundamentalt viktiga skiljelinjen mellan vård av människor och vård av företag. Till skillnad från människor där vi vill att alla skall ges möjlighet att leva, växa och förverkliga sig själva, och varje liten bäbis som räddas är ett mirakel – är det tyvärr inte bra för ekonomin att ”vårda” eller ”rädda” företag. Snarare kan det rent av vara skadligt att ineffektiva företag uppmuntras, då det leder till slöseri med både ekonomiska och mänskliga resurser som annars kunde bidra till värde på annat sätt.
Med andra ord – människor skall kramas och vårda varandra – men företag bör konkurrera på en marknad och läggas ned om de inte överlever den konkurrensen. Annars sitter vi snart i en sits där konkurrensen urholkas med skattefinansierade åtgärder, där framgångsrika forskare riskerar att finna sig som underbetalda, underkompetenta, och kanske utbrända entreprenörer, och med en ekonomi där både stora och små företag tillåts bli ”zombies” utan ett ekonomiskt existensberättigande.