Ingrid Leffler är ny medlem i styrelsen för Stockholm Science City. Här berättar hon historien om sin farfar Göran Gustafsson. Hur han skapade grunden för vad som idag är Göran Gustafssons Stiftelse för Naturvetenskaplig och Medicinsk Forskning vid Kungliga Vetenskapsakademin. Hennes farfars stiftelse är även en av dagens donatorer till Stockholm Science City.
Göran Gustafssons upplägg med stiftelserna var noga genomtänkt och med ett tydligt mål, att bidra till forskningen i Sverige. 30 år efter donationen kan vi konstatera att stiftelserna delat ut närmare 770 miljoner kronor till grundforskning inom kemi, fysik, matematik, molekylärbiologi och medicin.
När vi efterlevande ser att stiftelserna för evig tid kommer att fortsätta skapa förutsättningar för framgångsrika forskare och löpande får berättat vad priset har betytt och gjort för skillnader, ja då förstår vi vidden av hans gärning.
Exakt vad som drev min farfars donationer framgår inte av stiftelsestadgar och urkunder men han sa ofta att han ville ge tillbaka till det samhälle som hade gett honom så mycket. Han kom från mycket enkla förhållanden och fick aldrig möjlighet att studera vidare som ung. Eller för att citera honom:
”Pengarna har varit mina verktyg. När hantverkaren går i pension lämnar han verktygen till dem som bäst kan ta över. Ett tack till det samhälle som gett mig chansen.”
Så vem var han då? Göran Gustafsson föddes 1919 i den lilla byn Mukkavaara, fem mil utanför Gällivare. Som ett av 14 syskon växte han upp med samer och renskötare inpå husknuten. Fadern stod för de jämna inkomsterna, modern för uppfinningsrikedomen och entreprenörskapet. Hon var fenomenal som alltid fick fram mat till barnen: ”Man svalt aldrig, men fest var det de gånger det bjöds på ansjovis.”
Efter genomgången sexårig folkskola började han som skogs- och vägarbetare. Redan som 12-åring slet han med yxa, timmersvans och barkspade. Han har själv ofta berättat hur han vid samma ålder började bygga sitt imperium med ett banklån på 274 kronor som hans mor gick i borgen för. För pengarna köpte han björk på rot som han själv sågade upp och sålde. Så fortsatte det och när åttiotalet kom hade han byggt upp ett fastighetsimperium.
Historien berättar att han 1986 cyklade (han cyklade alltid, året om) till KTH och frågade i receptionen vem han kunde prata med kring en donation. Det uppstod en smärre förvirring när man insåg vidden av donationen, 136 miljoner kronor. Några år senare donerade han ytterligare 270 miljoner kronor.
I en intervju några år senare lämnade han själv en liten hint om varför han avyttrade sitt fastighetsbestånd och donerade över 400 miljoner kronor till stiftelser, där avkastningen går till att belöna framstående forskare:
”Jag vill skapa förutsättningar för forskningen att utveckla metoder som förbättrar naturen och vår omgivning. Jag mår illa när jag tänker på den miljöförstöring vi har bidragit till!”
Göran Gustafssons Stiftelse för Naturvetenskaplig och Medicinsk Forskning vid Kungl. Vetenskapsakademin är en av donatorerna till Stockholms Science City. Jag är ledamot i den stiftelsen samt nu även i denna, Stockholm Science City. Min primära uppgift som familjens representant är att bevaka att donatorns intentioner följs. Till vardags är jag museichef på Stiftelsen Vin & Sprithistoriska Museet eller Spritmuseum, som vi heter numera och som sedan fem år ligger på Djurgården. Jag har turen att få leva och verka i de bästa av världarna; kultur, konst och vetenskap. I Sverige.
