Forskning från KTH visar hur stora medicintekniska företag samverkar med användare och forskare för att utveckla innovationer som förändrar ekosystemen kring existerande produkter. Här beskriver jag några av resultaten och vilka implikationer de kan ha för innovationsfrämjande åtgärder i Stockholmsregionen.
För sex år sedan inledde jag mina forskarstudier på avdelningen för Integrerad produktutveckling på KTH. Då som nu var jag intresserad av hur samverkan mellan stora medicintekniska företag och hälso- och sjukvården kunde främja utvecklingen av innovativa produkter.
Efter en tid stod det klart att medicintekniska produkter ofta utvecklas i ekosystem där användare, forskare och etablerade företag är ömsesidigt beroende av varandra. I perioder är dessa ekosystem stabila och karakteriseras av samverkan kring mindre förbättringar av befintliga produkter. Det kan exempelvis handla om uppgraderingar av mjukvara, utveckling av enstaka komponenter, eller framtagandet av nya rutiner kring användande. När företag introducerar mer nyskapande innovationer genomgår dock ekosystemen mer omfattande förändringar. Ofta handlade det om införandet av produkter baserade på ny teknologi som ger väsentligt bättre vård till en lägre kostnad.
Resultaten från min forskning visar hur ett fåtal användare spelar avgörande roller i utvecklingen och spridningen av dessa innovationer och hur tidigare perifera aktörer kan skaffa sig en central position i ekosystemen kring den nya produkten. Att ha en central position i en produkts ekosystem innebär uppmärksamhet och berömmelse som i sin tur skapar förutsättningar för bland annat forskningsfinansiering.
De här användarna definierade framtida behov före andra och experimenterade tidigt med nya teknologier. Dessutom såg de samverkan kring teknik- och produktutveckling som en möjlighet att skaffa sig en central position i den nya produktens ekosystem. Resultaten visar hur etablerade företag på olika sätt skapar förutsättningar för samverkan med dessa användare. Som exempel gav företagen användarna skälig ekonomisk ersättning för deras bidrag till innovationen och erbjöd dem möjligheten att vara först med att forska på den nya produkten. Företagen skapade även forum för dessa användare att sprida sin kunskap om den nya produkten och kopplade ihop användare och forskare med ett gemensamt intresse för den nya teknologin.
Från företagens perspektiv handlar det mycket om att förutse vilka användare som potentiellt sett skulle kunna initiera och driva den här typen av transformationer och att engagera dem i en förtroendebaserad samverkan. Dessa, och några andra observationer, lade grunden för min doktorsavhandling med titeln Leveraging user relationships for innovation within sustained producer-user ecosystems.
Så vad innebär den här forskningen för Stockholmsregionens möjligheter att locka de stora företagens investeringar i forskning och utveckling? Först och främst kan man konstatera att life science-industrin i regionen har några tuffa år bakom sig, framförallt på grund av AstraZenecas och St:Jude Medicals nedskärningar. Den här trenden är oroväckande då den här typen av företag fungerar som kompetenshubbar och tillväxtmotorer i samhället. I viss utsträckning kan Sverige dra till sig investeringar från stora företag till forskning och utveckling i samband med satsningar som Nya Karolinska. Samtidigt tenderar den forskningen att vara fokuserad kring företagens befintliga produkter. Om svenska forskare och användare inte lyckas skaffa sig en central position i dessa produkters ekosystem kommer det vara svårt upprätthålla investeringar i forskning och utveckling från företagen över tid.
Med ökad förståelse för de globala ekosystemen blir frågan: Inom vilka produktområden har aktörer i Stockholmsregionen en rimlig chans att vara med och driva transformationer? Ett sätt att besvara den frågan är att undersöka inom vilka produktområden det finns forskare som bedriver ledande klinisk och teknisk forskning i regionen. Ett annat sätt är att kartlägga vilka anställda i sjukvården som upplever behov av nya lösningar som kan antas komma att gälla för en global marknad i framtiden.
Man måste även skaffa sig en bild av leverantörer, entreprenörer och investerare inom dessa produktområden, samt tydliggöra vilka incitament dessa aktörer har att driva globala transformationer med Stockholmsregionen som bas. I ett nästa steg är det viktigt att ge användarna tid och resurser att utveckla sina idéer och stötta dem i att etablera samverkansprojekt både i och utanför Sverige. Ett sådant stöd kan med fördel drivas av personer med tidigare erfarenhet av att bygga forskningskonsortier och kommersialisera forskningsresultat. Stödet bör även anpassas till förutsättningarna inom olika kliniska områden.
Jag menar att innovationsfrämjande aktörer i Stockholmregionen bör lära sig av, och anpassa sig till, de stora life science-företagens arbetssätt. En nyckel till framgång är förståelsen för hur ekosystemen med användare, forskare, entreprenörer, investerare och etablerade företag ser ut kring olika produktområden och hur man kan driva förändringar av den här typen av ekosystem.
