Egentligen är det enkelt: sociala kanaler ska vara en naturlig del i den dagliga verksamheten för alla företag och organisationer.
Sociala kanaler är ett effektivt sätt att föra dialog med personer som har, eller kan ha betydelse för företaget. Och som i alla dialoger kan man underhålla och skapa goda relationer, men också rasera dem.
Det finns inga patentlösningar, men däremot goda (och dåliga) exempel. Varje organisation har sin inriktning och sina förutsättningar. Företag tar olika strategiska beslut baserat på sina styrkeområden och resurser. En del utvecklas snabbare än andra och man utvecklas åt olika håll.
Det är lätt att fördärva en god avsikt med för mycket planering. Det är viktigt att satsa där man är framgångsrik och lära av misstagen.
Precis som i alla sociala möten går det inte att styra informationsflödet. Däremot kan man skapa bättre förutsättningar för att dialogen i de sociala kanalerna sker för att skapa goda relationer och ökat förtroende, och därmed få bättre utgångsläge för informationsutbyte och intressanta samarbeten.
Det viktiga är att de som ska använda kanalerna känner sig delaktiga i visionen och processen.
En enkel policy räcker. Läs exempelvis det här så fattar ni: http://www.ihm.se/facebook-pa-jobbet
Någon speciell vinkel för Life Science finns inte. Sociala kanaler har ingenting med olika branscher att göra. Företagshemligheter finns i alla branscher. Ett företags informationsövertag är alltid avgörande för konkurrenskraften, det är inget specifikt för Life Science. Vad medarbetare får och inte får berätta offentligt, regleras alltid i anställningsavtal.
Kommunikationskultur är heller inte branschspecifik – det är en ledarskapsfråga. Till exempel misstaget att blanda ihop kommunicera och informera. Informera innebär att skicka ett budskap från en avsändare till en mottagare, med syfte att styra och kontrollera. Kommunikation handlar om att ta hänsyn till enskilda individers sociala relationer, tolkningar och värderingar.