ANNIKA ÖSTMAN WERNERSON: Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar. Behovet av välutbildad och kompetent personal växer, inte minst i takt med en förändrad sjukvård och framgångarna inom bioteknik. Nu krävs det ansträngning och kreativa lösningar från oss alla inom life science-området, på alla nivåer.
Karolinska Institutets strävan är att attrahera studiemotiverade studenter och med den höga genomströmningen vi har kunna bidra till stärkt kompetensförsörjning. Men kompetensbristen inom hälso- och sjukvården löses inte enbart genom att vi utbildar fler studenter. Fler utbildade ska också vilja stanna i yrket. Det innebär att yrkeslivet behöver vara hållbart för den anställde.
Livslångt lärande
Det måste finnas möjligheter till karriär, livslångt lärande, utrymme och finansiella resurser inom hälso- och sjukvården så att personalen kan hålla sig à jour med vårdens utveckling, få inspiration och utvecklas. Som student utbildar man sig i tre-fyra år, för att sedan arbeta uppemot 40 år i yrket. Utbildningen är naturligtvis en viktig del i kedjan, en annan viktig del är att de färdigutbildade ska vilja stanna i yrket.
En förutsättning för karriär är att de yrkesverksamma kan vidareutbilda sig, genom till exempel uppdragsutbildning som erbjuds på KI. Uppdragsutbildning finns inte bara för kompetenshöjande insatser för regionerna utan även för andra arbetsgivare i landet och internationellt. I Stockholm har regionen en karriärtrappa som gör det enklare och tydligare för KI i framtagandet av utbildningsförslag och där vi kan bistå med vår expertkunskap kring utbildningsvägar.
Ökat samarbete mellan life science-aktörerna
Under utbildning i högskolan på grund- och avancerad nivå behöver vi visa våra studenter vilka möjliga framtidsutsikter de har, och öka deras kännedom om yrkena. Här kan vi säkert hjälpas åt till exempel med hjälp av informationsinsatser gemensamt med arbetsgivare som Region Stockholm, life science-företag med flera.
Vi som lärosäte är till exempel beroende av underlag i form av adekvata behovsanalyser från hälso- och sjukvården så att vi kan möta behoven av kompetensförsörjning på bästa sätt. Ibland behöver utbildningsutbudet justeras för att stämma överens med kraven inom arbetslivet. Det kan vara sådant som högskolan själv kan göra eller att examensmål behöver ändras eller att hela yrkesroller förändras.
Även liten förändring kan ge effekt: Från röntgensjuksköterska till radiograf
Ett exempel är Röntgensjuksköterskeprogrammet där vi tror att en förändring av examensbenämningen som bättre speglar det ämnes- eller yrkesmässiga området kan göra skillnad. Den utbildade röntgensjuksköterskan innehar en egen legitimation som skiljer sig från sjuksköterskans. En anpassning till internationell standard avseende yrkeskategorins benämning - radiograf – kan vara en väg till en förbättrad kompetensförsörjning inom det området.
