Oavsett om vi diskuterar prevention eller behandling med precision som gemensam nämnare krävs det nya arbetssätt, ny kunskap och mod att prova nya sätt att arbeta och utvärdera. Ingen disciplin eller yrkesgrupp kan själva lösa utmaningarna – det krävs tvärvetenskap och samarbete.
Jag lämnar årets konferens The Future of Life Science* även detta år uppfylld av inspiration och energi från diskussioner som stämmer till eftertanke. Det vackra Engelbergs bruk bjöd på välkomnande skir grönska, blommande körsbärsträd och hägg med värmande sol i sval vårluft. Vilken miljö kan vara bättre till att locka fram positiv energi och framåttänkande?
Årets tema var "precisionsprevention” vilket till del leker med begreppet ”precisionsmedicin”. Fokus var att diskutera om, hur och när förebyggande insatser (prevention) kommer att vara en naturlig del av hälso- och sjukvården och vad som krävs för att implementera prevention i praktiken. Det är ett brett ämne att ta tag i, på gränsen till att ”gapa efter mycket…”, men syftet med dessa konferenser är inte primärt att komma till en final slutsats eller gemensam rekommendation.
Syftet är att tillåta en bred diskussion med möjlighet att belysa frågeställningar utifrån flera olika infallsvinklar.
Ämnen som spänner över stora ämnesområden kräver delaktighet av personer från många olika discipliner, allt från molekylära och biologiska, kliniska och psykologiska, filosofiska, politiska, ekonomiska till etiska och sociala aspekter. Jag är övertygad om att där diskussion får ske under högt tak och med kunniga och öppna personer sker verklig förflyttning.
Samtidigt som konferensen gav mycket positiv energi så identifierade den samtidigt och återigen vilka stora utmaningar vi står inför. Inom hälso- och sjukvården måste vi tackla de ohållbara kostnaderna som växer betydligt snabbare än BNP tillväxten, den upp och nervända befolkningspyramiden (allt fler äldre och kroniskt sjuka ska skötas av allt färre) samtidigt som effektiviteten inom sjukvården inte ökar i paritet till investeringarna. Det finns ingen enkel lösning. Om så fanns hade vi alla i västvärlden kopierat den lösningen redan.
Om något, så talar vi om multifaktoriella problem och därigenom även lösningar. Oavsett om vi diskuterar prevention eller behandling med precision som gemensam nämnare krävs det nya arbetssätt, ny kunskap och mod att prova nya sätt att arbeta och utvärdera. Ingen disciplin eller yrkesgrupp kan i isolat lösa utmaningarna – det krävs tvärvetenskap och samarbete.
Beslut måste vara faktabaserade och inte styras av ideologi eller tyckande. Jag tycker mig se att utmaningarna och problemen är belysta och att det finns en gemensam vilja att finna lösningar. Prevention är ett bra exempel. Sjukdomar som diabetes, kardiovaskulära och kognitiva sjukdomar kan förebyggas med insatser som bygger på ökad kunskap om exempelvis betydelsen av ändrad livsstil. Trots detta läggs endast ca 3% av kostnaderna på prevention.
Framgångsrik life science-forskning sker alltmer i skärningspunkten mellan olika kunskapsområden. Moderna framsteg, som utvecklingen av mRNA-vacciner eller AI-baserad diagnostik, hade inte varit möjliga utan samarbeten mellan olika professioner. Den typen av gränsöverskridande arbete leder till kortare tid från forskning till tillämpning, effektivare behandlingar och bättre beslutsunderlag i vården.
Tvärvetenskap inom life science är inte bara en vetenskaplig angelägenhet – det är också en konkurrensfaktor. Länder som investerar i tvärvetenskaplig infrastruktur, samarbetsplattformar och utbildning står rimligen starkare i den globala kunskaps- och innovationskonkurrensen. När detta skrivs är vi mellan hägg och syren och fortfarande tilltar ljuset.
*The Future of Life Science anordnas av Stockholm Science City >>
